PUNGPINAN, VARPSUND
Vi går vidare från fattigstugan och bössan och går förbi bäckravinen där Övergran hade sin första bastu. Den byggdes i början av 1940-talet. Inte långt ifrån bastun ligger krogen Pungpinan ( 33 ). Stugan och källaren finns kvar, men uthuset revs när man skulle bredda vägen. Det har funnits en loge där tidigare, men år 1919 var där en "vebo" och i den bildade Övergrans lantarbetare sin första fackförening.
Ordföranden satt på "huggkubben" och sekreteraren på "sågbocken" och det gick bra. Det tog tre år innan man kunde komma in i en bättre lokal och då måste man göra en "kupp" på Kommunalstämman. Man samlade alla medlemmarna och gick på kommunalstämman och före- slog att man skulle få använda Centralskolans omklädningsrum vid mötena.
På grund av att man då var i majoritet så kunde man på det viset komma in i en ordentlig lokal, eller åtminstone under ett riktigt tak.
När man står vid Pungpinan så kan man se Ingvarsstenen ( 34 ) vid Varpsund ( 35 ). Där fanns tidigare ett mejeri som tillhörde Wij säteri, hur länge det har funnits där vet jag inte. Det fanns en mejerist där när jag var liten, han hette Ekström. Han hade en dotter och en son, sonen hette Elof och han var mycket duktig på att spela fotboll.
Han var även duktig på att springa. Det påstås att Elof startade springande från Varpsund mot Enköping samtidigt som tåget gick från Bålsta. Det var ånglok på den tiden, man måste ju stanna vid Nyckelby anhalt och i Krägga måste man fylla på vatten, sedan var det tågstopp i Ekolsund och Grillby osv. Det sägs att Elof och tåget var framme vid Enköping samtidigt.
Trots att pojken var liten och hjulbent, springa kunde han, den saken är klar.
Vi tar då och "knallar" gamla vägen uppåt Pungpinabacken, vi går förbi "Ebbas koja" ( 36 ) som vi kallar kåken, den heter väl Grindstugan egentligen. En sådan statarkåk är väl inte mer än 20 kvadratmeter skulle jag tro.
WIJ, EKILLA
Vi närmar oss Wij by, en av gårdarna som finns kvar där, den skänkte Gustaf II Adolf till fältmarskalk Åke Tott på 1630-talet. Redan år 1637 övergick Wij i skeppsredare eller skeppskaptenen Plantings ägo. Planting blev adlad vid den tiden. Det var ju så att när 30-åriga kriget och hela det här "ställraget" pågick hade Sverige brist på pengar. För att kunna lösa penningproblemet så skänkte Gustaf II Adolf gårdar till adeln och frälsebönder, som ersättning för att de höll manskap och utrustning. På det viset tillkom det ju bland annat säterier, vi hade till och med så många som 23 säterier här i Håbo ett tag, alltså skattefri jord. Men det minskade ju sedan på 1700-1800-talet.
Mellan Wij och Ekilla finns det en plantering av gran, man ser det från gamla E-18, där låg Alby gård.
Väster ut så finns det en höjd intill Wij gård ( 37 ), där finns en stuga kvar och där stod en kvarn en gång i tiden, den tillhörde också Wij by.
Vi går förbi Ekilla så länge och kommer ner till bäckravinen, till vänster låg då Ekilla vattenkvarn ( 39 ). Jag vet inte hur länge den var i bruk som vattenkvarn, men som kvarn var den kvar till år 1935, tror jag, då var dock kvarnen eldriven.
Samma år flyttades kvarnen till Bålsta. (Det är där som den så kallade "Skroten" finns i dag.)
Vi tar ett "skutt" över Ekilla hage, vi kommer upp mot Yttergrans kyrka, men först har vi lilla Ekilla ( 42 ), där nedanför mot den stora bergskanten har det funnits en gammal stuga tidigare. Troligvis var det den gamla fattigstugan i Yttergran.
|
 |
Valter Säfströms vandring
 Förord
Ekolsund
Lillkumla, Storkumla, Dankumla, Kumla
Övergrans kyrka, Katrinedal
Pungpinan, Varpsund och Wij, Ekilla
Yttergrans kyrka, Grans gård, Gamla Bålsta
Tingshuset, Gästgiveriet, Gamla centrum, Järnvägsstationen
Medborgarhuset, Kommunalkontoret, Folkets Hus, Kylles Backe, Lilla Hagalund
Kalmar Gata, Snytan, Kalmar Handel, Trädgårdar, Fånäs, Kalmarsand
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
