EKOLSUND
Jag tänkte att vi skulle börja vid den gamla Ekolsundsbron (bild 1) * * ( I fortsättningen anges bildnr endast med en siffra inom parentes.)
Jag står på gamla E-18 vid gränsen mot nuvarande Enköpings kommun och ägorna till Ekolsunds slott och gods ( 2 ). Ekolsund har ju varit ett stort gods hela tiden, och det räckte inte att det var stort i sig själv utan man hade också Segersta gård ( 3 ) som ladugård, man kan ju säga utgård.
Om man står vid bron så ser man Segersta ligga så fint uppe på höjden med sin fina huvudbyggnad och två stycken sidobyggnader, allt med utsikt över Ekolsundsviken. Ekolsund hade stora marker och tillika med Segersta så blev det fantastisk fina jaktmarker.
På Håbo kommuns sida alldeles invid bron finns det en stor gul villa "Jaktvillan" ( 4 ). Det var Setorns, han som ägde slottet och godset. Släkten Setorn hade Ekolsunds gods och slott från år 1785 fram till år 1911. Då byggde dom sin stora jaktvilla alldeles invid bron.
Vid jaktvillan börjar även Hjälstaviken ( 5 ), vårt fågelreservat som är så "tjusigt". Där finns det minnen från ångbåtstrafiken, kajen ( 7 ) finns kvar än. Den har väl kanske blivit förbättrad någon gång, men den finns kvar. Ångbåtstrafiken startade ungefär år 1902, somliga säger år 1904. Båten Ekolsund var färdig år 1904, några säger att det inte var förrän år 1912, men det var i alla fall i början på 1900-talet.
Det gjorde ju att det blev en möjlighet för trädgårdarna, fiskarna och de övriga gårdarna med för resten, att leverera sina varor både till Stockholm, Uppsala och Västerås.
Vi hade en farled till och det var den östra farleden. Den började vid Katrinedal, alltså nedanför Övergrans kyrka. Den gick via Häggeby, Skokloster till Uppsala och via Sigtuna till Stockholm.
Vid Ekolsundsbron nära Svannäs, där fanns en gång en affär, ett bageri och ett borstbinderi ( 8 ). Borstbindaren Thiel han flyttade till Bålsta de sista åren och han bodde där Gästgiveriet nu har sin kurssal.
Vi går vidare mot Bålsta. Man behöver inte gå många hundra meter , och om man då tittar mot norr så ser man Kvarnberget. Kvarnen är borta men stugan är kvar.
Fågelskådarna har nu sitt eldorado där. Hela våren och sommaren finns dom där och tittar och lyssnar på fåglarna i Hjälstaviken.
En vit villa Hukan ( 6 ), finns nedanför Kvarnberget. Den har varit en utgård till Segersta. På berget intill vägen mot Kvarnberget finns det några "skålgropar".
Ett par hundra meter från gamla E-18 finns det en gul villa med brutet tak. Den har reparerats några gånger. I den stugan låg en av Övergrans första skolor( 10 ). Den togs i bruk år 1813 och den första läraren var murare Säflund. Han var lärare där i hela tre år. Det var ju för det mesta kristendom som "var på tapeten" då. Det var skola där ända fram till år 1884, då skolan flyttade till Storkumla.
Man kan kanske fundera lite grann på varför man lägger en skola så långt borta, men eftersom Segersta var rätt stort så kanske det är förklaringen. Jag har läst någonstans att Segersta hade 12 torp, och har dom 4-5 barn var alla torparna och statkarlarna så räcker det att fylla en skola.
Det finns annat som bör nämnas: Centralskolan låg ju ända vid Lillkumla ( 14, 117 ) på den tiden, och om man tar vägen ifrån Tjäderleken, som skogen heter mellan Krägga och Segersta, fram till Lillkumla så är det 4½ till 5 kilometer. Vägen som fanns då slingrade sig fram genom Kivinge skog. Då förstår man att det inte är så lätt att skicka barnen så pass långt vintertid som sommartid.
Ytterligare en orsak var att på Kivinge skog fanns lodjur. Sjö gårds ägare sköt en lodjur år 1834. Det var så stort att det skickades till Stockholm för uppstopp- ning. Det kanske finns i något museum någonstans. Dessutom fanns det vargflockar. Vid den här tiden så blev flera kor rivna av vargarna. Då förstår man ju att man inte kunde skicka barn den långa vägen från Segersta till Lillkumla.
Den gamla vägen gick dels på den vänstra sidan om Kivinge backe och slingrade sig i många S-kurvor. Sedan gick det upp på toppen av backen och därefter ner på den högra sidan, och det var lika krokigt där.
På vintern var det förstås "ovägat". Det var inte så lätt för barnen att komma någonstans på den tiden.
Vi kommer ut utanför Kivinge skog. Första "kåken" på vänster hand, det är en gammal statarkåk. Men där finns även en tegelbyggnad som bilskollärare Enström byggde på senare tid.
Lite längre fram så har vi David Fröjds hus, en tegelbruksarbetare som man hade "jätteroligt" åt. Han var "kring i mun". Huset är nu upprustat av Embring, hon har varit Socialnämndens ordförande här i Håbo.
Vi har på högra sidan Kivinge gård, där har förra kommunalrådet Graffman numera sitt säte.
Om man går några hundra meter från allén så kommer man till en kurva på vägen och på vänstra sidan finns en liten förhöjning av marken och där låg Jädra. Jädra var på 1600-talet ett av Gästgiverierna här i Håbo. Vi kallade det för Jädra lada, ladan stod kvar ända fram till 1930-talet och den var så härligt gul och blåfärgad.
På höger hand neråt så ligger Åby ( 13 ). Byn består av tre gårdar, Två ligger alldeles intill varandra. Den tredje i byn ligger lite längre upp i skogen och kallas för Lill-Åby. Det finns också ett ställe som kallas för Åbylund, men den kallas mest för "Ingenting" för den var så liten jämfört med den största gården så det var inte så mycket att ha. |
 |
Valter Säfströms vandring
 Förord
Ekolsund
Lillkumla, Storkumla, Dankumla, Kumla
Övergrans kyrka, Katrinedal
Pungpinan, Varpsund och Wij, Ekilla
Yttergrans kyrka, Grans gård, Gamla Bålsta
Tingshuset, Gästgiveriet, Gamla centrum, Järnvägsstationen
Medborgarhuset, Kommunalkontoret, Folkets Hus, Kylles Backe, Lilla Hagalund
Kalmar Gata, Snytan, Kalmar Handel, Trädgårdar, Fånäs, Kalmarsand
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
