Del 2
Intervju med Valter Säfström

Så du menar att statarskildringarna kan vara lite svartmålade?
- Ja , jag är rädd för det. Men det gäller fruarna, karlarna högg och bar in veden och plockade in potatisen i källaren, sen gjorde dom inte mer. Mamma hon vävde, hon stickade allting och hon sydde allting, lagade alla kläder, men pappa lagade alla skor, jag har aldrig betalt någon skolagning. Pappa var också duktig på att snickra. Men hade statarna tummen mitt i handen och gumman fick barn vart och vartannat år, ja, då var det ju svårare, då orkade de helt enkelt inte mer. Ser man det mera generellt så hade statarna det väldigt dåligt med bostäder och annat. När vi flyttade till grindstugan med alla råtthål då krossade farsan glas och öste tjära i hålen och slog i plugg och sedan hade vi inga råttor. Jag tyckte vi hade det ganska bra, så bra att vi klarade oss, säger Valter

Det är väl bra om man kan nyansera bilden av statarnas levnadsvillkor. Din mamma hade väl som andra statarhustrur en massa jobb med mjölkning och sådant?
- O ja, kl 4 varje morgon gick hon upp och klädde sig och kokade kaffe och tog fram förskäraren och späntade stickor och tände i spisen med Enköpings Nyheter eller Lantarbetaren. Det var ont om kaffe på den tiden, oftast kokte man på sumpen , jag tror inte dom tyckte om det där kaffet, men dom fick ju lite varmt i sig i alla fall, var det för svagt kastade dom i lite sikoria så vart det ju lite mera färg - Sen när det gäller slakten, dom tog ju reda på allt, jag minns vi fick plocka ister ur tarmarna som dom smälte till smör med lite lök och dill till. Grädden den skummades på mjölken som gjordes smör av som var så jättegott. Neej , jag får inte klaga.

Var gick du i skola?
- Jag började i Tallbo i Övergran 1924. Vi hade en lärarinna som hette Ida Malmberg, hon kom till Övergran 1884, hon började första året på Segersta skola.Sedan lades den skolan ned och flyttades till Storkumla. 1885. 1902 flyttade hon till Tallbo där hon var ända till1927,det var en toppengumma. Allt hon fick från bönderna, så skulle vi smaka.

-Där i småskolan hade vi inga ritböcker utan vi hade pinnar i en ask med olika längder och färger som vi skulle lägga i olika figurer. Jag har väl varit lite knäpp ibland, men en gång lyckades jag av någon underlig anledning kasta asken med alla pinnarna på golvet, jag fick inte plocka upp dem förrän på rasten. När vi lärde oss alfabetet kom jag ihåg att B och D hade vi lite svårt för - B betydde Bo där duvorna byggde Bo och D det var D i Dörren. Jag tyckte det var jättebra. Sedan kom vi till 3:dje och 4: de klasserna i Övergransgården,där var en lärare som hette Klingmark som var bra. Jag hade det bra med Klingmark när jag låg i lumpen, hon skickade paket med mat, kaffe och bullar när jag låg på fältpost.

Skickade hon till alla gamla elever som låg ute i beredskapen?
- Nä, nä, vi var bekanta med henne .När någon av mina kamrater märkte att det kommit paket ifrån henne firades hon med en tyst minut!

- Hagberg, som var en annan lärare, som för övrigt skrivit en bok om Övergrans skolor, var väl inte så bra . Jag var väl lite dum ibland ,jag kunde ibland vara lite uppkäftig också. Jag skulle åka in på uppfostringsanstalt en gång. Bertil A från Segersta, han var dålig, hans uppsats och räknebok hade många fel, och när vi började fortsättningsskolan frågade jag var Bertil A fanns. Ja, han klarade inte skolan sade läraren, han får börja jobba istället. Jaså, ska inte han som är dålig behöva gå i skolan, sa jag, då skiter vi gå i skolan vi också! Jag tänkte mej inte för, men jag hade tur, för att farsan var med i skolrådet, men det kom aldrig fram till honom .Jag frågade vem som skall bestämma det här då - ja, inte jag , sa Hagberg, det är väl skolrådet. Vet skolrådet om att han inte går i skolan ,frågade jag. Nej, men det ska dom få reda på, sa Hagberg. Men farsan fick aldrig reda på det. Hagberg kom någon månad senare och vi skulle ha en bok som hette Tro och liv, jag sa att jag tänker inte köpa den, jag sa att här sitter kommun och betalar en lärare en stor lön och vi ska köpa böcker och sitta och lära oss hemma, det gör jag inte. Vem har sagt det ?sa han. Det har farsan! sa jag. Det kom inte fram till farsan det här heller. Jag klarade mej. Farsan var omtyckt och respekterad, säger Valter.

- Efter fortsättningsskolan fick jag börja arbeta på Katrinedal på sommaren. Den dagen kommer jag aldrig att glömma, det var 1931. Första dan fick jag order av Söderström: du skall följa med farbror Eriksson, han skall slå - och du får dra slipstenen först när han slipar lien . Och jag räfsade mycket gräs, räfsade och bar upp. Vid 11-tiden började det svida i fingrarna men jag fortsatte och på middagen hade det blivit blåser. Jag vågade inte visa händerna med alla blåsor för Eriksson. På kvällen hjälpte mamma mej att kurera händerna. Jag var orolig för morgondagen för hur det skulle gå. Men då fick jag köra med hästräfsan så det klarade sig. På lördan strax före sex när jag kom upp till materialboden kom Algot Grip och ropade om jag inte ville gå ut med hans hästar. Det var ju riktigt hedrande att efter ha varit där bara en vecka få gå ut med statarnas hästar. Grip körde sist så jag fick gå sist. Vi gick genom parken,jag glömmer aldrig det var så fint, vi skulle gå och bada sedan,solen höll på att dala lite grann när vi kom ner till Sjöhagen, och släppa hästarna så syntes skuggorna av träden långt ut i hagen och Ryssviken låg alldeles spegelblank.Precis som jag lagt av grimman av hästen och lägger på haken på grinden då ringde kyrkklockorna till helg. Tänk jag känner än i dag när kyrkklockorna ringer något konstigt, något jag aldrig kommer att glömma, jag vet inte vad det var---kanske efter att ha avverkat den första arbetsveckan, kanske en viss stolthet, kanske att vara vuxen att ha ansvaret att leda ut hästarna.

- Min lön var 2 kronor om dagen 1931, och 2,50 1932, säger Valter. Liten som jag är fick jag stå och ta emot säd i ladan eller på stack och det var så tungt, man var ju alldeles blå, och gjorde man ett fel kan du ge dej fan på att dom jäkla torparna kasta tillbaka i skallen på en. Så jag vet många gånger på kaffekvarten jag gick ut o grina, så trött var jag. Dom tog inga hänsyn.
Intervju med
Valter Säfström


Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Ladda hem

 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
Tillbaka


 copyright 2003 Håbo Kulturhistoriska Förening info@kultur-historia.se